judit-karin

Tänkte inte blogga idag eftersom att jag inte har gjort något kul. Har mest hängt inne och rensat bilder på min dator. Gjorde kvällstallet också. Förutom det så var det enda som hände idag att det kom snö. Men så kom jag på att jag kan ju skriva om andra saker än vad som häde under dagen. Så idag tänkte jag skriva om "talang" och "arv".

 

Talang och arv är två ord som jag tycker ofta används i fel samanhang. För mig så betyder talang att man kan något som man har fallenhet för utan att ha övat något speciellt. Såklart kan man bli bättre om man övar även om man har talang, men det finns liksom en grund fallenhet för det. Tex någon som har en fysik som gör att hen kan springa snabbt har talang för att springa. Om personen tränar så lär hen bli bättre på att springa, men andra som tränade lika mycket skulle troligen inte bli lika bra som denna personen. Ordet talang betyder alltså enligt mig att man kan något extra bra för att man har det i sig, även utan att ha övat. Man skulle kunna säga att jag har talang för att typ prata inför folk. Det är något som jag aldrig har övat på men det brukar gå bra ändå. 

 

VIdare till arv. Där tycker jag att mitt dillemma som jag kommer tillbaka till senare blir mycket tydligare. Arv kan vara många saker, men i vardagen används ordet oftast för att beskriva genetiska egenskaper som man ärvt av sina släktingar. Ett exempel skulle kunna vara att jag har ärv min mammas haka. Eller som att min kanin Sansa har ärvt sina föräldras färg. Man kan också ärva på andra sätt, till exempel saker, som kläder och smycken. 

 

Men, vissa saker är inte talang eller arv även om folk benämner de som det. Något som ofta felaktigt brukar associeras med talang och arv är konstnärlighet. Att "kunna" rita (skriver kunna innom sitationstecker eftersom att jag anser att alla kan rita. Men när folk i allmänhet pratar om att "kunna rita" så menar de att kunna rita någorlunda fotorealistiskt). När man ritar och visar vad man ritar så får man ofta höra att man har talang. Men om det är talang, varför har man då behövt lägga så många timmar på att lära sig. Om det var talang borde jag kunnat någorlunda från början. Att säga, även fast det är välmenat, att någon har talang förminskar det slit som personen har lagt ner. Men talang är ändå ett ord som börjar ändra betydelse, det känns som att andra bara tänker att det betyder att man är "duktig". 

 

Något som inte har ändrat betydelse är ordet "arv". Jag har hört och läst många gånger att jag skulle ha ärvt mina ritkunskaper. Oftast är det att jag skulle ärvt dem av min mormor, någon gång av min moster och ibland är det att jag inte har ärvt dem av någon som anser sig dålig på att rita. Man kan inte ärva sina ritkunskaper. Det är lika logiskt som att jag inte kan ärva virk- och sticknings kunskaper av min farmor. Jag kan lära mig av henne, men jag kan inte ärva det. Min mormor har ingenting med hur jag ritar att göra. Det enda skulle väll vara att jag fått akvarell färger och några andra konstnärsmatrial av henne. Men isåfall skulle jag ärvt mina kunskaper i att måla med akryl av min kusin för hon gav mig två canvas tavlor. 

 

Jag "kan" rita för att jag har lagt ner tid på det. När jag gick i sjuan så började jag rita lite mer seriöst och la ner massor av tid. Ritar man inget så blir man inte bättre. Men folk verkar påriktigt tro att det är något speciall essens som krävs för att "kunna" rita. Ska man göra tavlor med mycket kännsla och blir världskänd så krävs det en helt annan kunskap, men för att rita ett simpelt porträtt så krävs bara övning. Jag blir så ledsen när jag hör människor säga att de inte kan rita. Männsikor som aldrig gett det ett riktigt försök. Det är klart man inte kan om man inte försökt ordentligt. Precis som att jag inte kunde köra bil första gången jag provade, eller som att jag inte kunde rida första gången jag provade. Men man säger inte till någon som kör bil normalt att "oj vilken talang du har, det måste du ärvt från din mamma. Jag kan verkligen inte köra bil". Man förstår att man måste öva för att kunna köra bil och rida. Men folk tror att man bara kan rita verklighetstroget bara sådär, av sig självt. Det hade ifs varit väldigt praktiskt. Men när man påstår något sådant så förminskar man som sagt alla timmar och allt slit som personen lagt ner, och varför har man lagt ner dom timmarna om det inte skulle behövas. Känns också som att det stoppar folk från att börja rita för att de tror att de inte har någon talang. 

 

Aja, vet inte vart jag vill komma med denhär lilla ranten. Eller jag vill att alla ska börja rita och att alla ska ge genomtänkta komplimanger. 

 

Tänkte ladda upp någon gammal vs ny bild för att visa, men de bilder som är gamla är för nya och de som är nya är för gammla haha. Så det blir inte så stor skillnad och är nästan mer missnöjd med Beatrice Eli bilden för där ser jag massor av saker som är fel, medan i tove så är det mest att jag ritat lite snabbt och slarvigt och att ögonen och munnen är alldeles för stora.