25/2-2016
I onsdags vallade vi hästarna till Uppsalír och tillbaka. Djákni släpptes också upp på berget igen. Igår fixade vi en trasig vattenkopp och så longerade jag Stigandi. Idag longerade jag rödblacken med ryttare. Det går lite på halvfart nu när halva huset är förkylda (inte jag ännu iaf peppar peppar). Stigandi var okej i longeringen, han kan ta några steg grisepass innan han kommer upp i trav. Men igår var det iallafall mindre än förra gången. Rödblacken å andra sidan var full av skutt och bock. Fan verkar inte klara av att inte bli tränad på några dagar. Han har blivit riden utan att bli longerad med ryttare innan (i det passet alltså, har ju blivit longerad många gånger innan någon började rida utan linan) men idag fick han sitta fast i linan hela träningen. Denhär hästen kommer att kräva så sjukt mycket jobb om den ska kunna bli okej. Och eftersom att ägaren har skickat den på inridning så antar jag att de ej har kunskapen att göra det själv. Aja han har söta ögon iallfall och snygg färg... Nått ska man väll ha även om psyket inte är så bra...
Här är en gammal bild. Det är Sinfonia och Brenna påväg till Uppsalír.
Wow. Att kliva in i din blogg var att kliva in i en annan värld. Vad spännande att läsa om ditt liv med hästarna! Jag har själv ridit på ridskola hela livet, men fick sluta för fem år sen för att det var för dyrt för min lilla restauranglön. Saknar kontakten med hästar varje dag, och att få följa bilder och ord från någon som lever så nära dem känns värmande för hela själen. Vilka otroliga beskrivningar, och så vackra bilder med hästarna som rusar över snön! Tack för att jag fick ta del av det här, det gjorde min dag!