22/3-2016
I söndags fotade jag lite. Igår longerade jag lite hästar och idag longerade jag lite fler. Igår longerade jag Sinfonia, Fleita och den rädda skäcken. Sinfonia och Fleita longerades i kapson och skäcken i repgrimma. Sinfonia var jätteduktig. Hon var ett vrak när jag borstade henne, skakade och hoppade till för minsta lilla så jag hade väll inte så stora förhoppningar på träningspasset. Men när vi kom ut så lugnade hon sig snabbt! Jobbade henne på ganska liten volt och växlade mellan skritt och trav ofta. Hon har lärt sig ord nu. Fet och hooo. Fet betyder skritt, mycket bättre än ordet skritt, då fet kan sägas lugnande medan skritt är uppiggande. Hooo säger man ju för att stanna.
Fleita var också duktig, hon har kommit längre när det gäller att gå i lite bättre form. Skäcken var också duktig. Första gången jag tränade honom själv. Han fick skritta och trava lite i varje varv, så gjorde vi lite tolerans träning med repet och kyssa stigbygeln.
Idag longerade jag Sinfonia, Fleita och en av rödblackarna. Idag skulle Sinfonia försöka gena lite på ena sidan, men det löste vi tillslut, hon lyckades också slappna av efter et tag. Fleita tänkte va lång och låg idag, var nästan rädd att hon skulle trampa på mulen. Hon fick springa lite låg och så drev jag på henne så att hon höjde huvudet lite mer och sen fick hon gå ner och va låg igen. Rödblacken var en annan historia. Han ville inte gå ut ur stallet. Fick tillslut be Eyjolfur, som red i ladan, om hjälp. Det var sen en stissig häst som jag skulle longera. Det var ju första gången jag gjorde något mer med den här hästen utöver att borsta så det var ganska kravlöst. Han skulle trava när jag sa trav och skritta när jag sa skritt. Stanna när jag sa stanna och stå still trots att det läskiga repet klappade på honom. Vi gjorde också lite kyssa stigbygeln.
Hur var det då, jo i Söndags fotade jag vårtecken. Typ. Tänker att jag får försöka ta mig ut varje söndag och fånga vårens tecken ju mer de kommer. Just nu är de väldigt vaga.
